Det kan vara fint fast vädret är fult och marken är blöt och kläderna kalla.

Jag gick av bussen ikväll, inte på det vanliga stället utan längre ner på gatan eftersom jag som precis missade 4:an. Det var mörkt och kallt och blött och jag hade en påse från ica i handen. Jag skulle precis skynda hemåt när jag fick se en gren med videkissar. Kissarna var lite blöta av fukten i luften. Ljuset från gatlyktorna gjorde att det yttersta håret på videkissarna liksom sken upp och när man tittade upp i trädet såg man en mängd med kissar sitta där och bara vara våriga och mjuka. Det var fint. Så jag stannade en stund och önskade att jag hade kunnat visa det för någon, eller åtminstone att mobilkameran hade varit lite bättre så att man hade kunnat ta ett kort. Men nej, så gick jag vidare. Jag fick se att trädet brevid var ett sånt där träd som har en tjock stam och liksom är klumpigt längst upp och jag tror att det klipps ned på hösten för sen på våren växer det ut en massa pinnar som gör att träden ser allmänt fula ut. Men nu lyste gatljuset igenom de böjda tunna grenarna och formade cirklar. Det var fint. Sen gick jag hemåt.