Spådom

Snart midsommar. Igen. Sen blir det mörkare. Igen. Fram å tillbaka, hela tiden runt runt runt. Känns lite meningslöst på något sätt. Snart är det ett år sedan jag började jobba. Och visst har mycket ändrat sig, men i grunden är nog allting precis likadant. I grunden går inget att rubba. Allt bara går runt runt runt.

I höstas blev jag spådd, på en fest. Helt oseriöst från min sida. Helt seriöst från sierskans sida. Spådomen var uppdelad i tre delar och sträckte sig över ungefär tre månader.

1. Det som varit/just nu.
Det hela gick ut på att allting egentligen var väldigt bra men att jag ältade och att jag tänkte på allting tusen miljadrer gånger så att det till slut kändes dåligt. Tankarna flög om kring och landade aldrig.

2. Det som kommer.
Jag skulle dra mig tillbaka och fundera igenom saker och ting och bara vara själv.

3. Till slut.
Efter perioden då jag dragit mig undan skulle jag känna mig lite bättre, men tankarna och ältandet hade inte försvunnit, men någon form av lugn skulle infinna sig. Tankarna var dock fortfarande flygiga och landade aldrig.

Jag kan inte se att den här spådomen vare sig slagit in eller inte. Jag kan inte se att jag dragit mig undan under någon period, men visst har saker förändrats. Och visst är tankarna flygiga ostrukturerade och hittar aldrig ner till marken. Jag känner verkligen igen mig i punkt 1. Fortfarande. Även om vissa saker har lugnat sig ch blivit bättre. Men så jag har jag också kommit till insikten att jag verkligen tycker om att tänka, men någon struktur har inte tankarna. Och det kommer de nog aldrig ha. I grunden förändras inget. I grunden går inget att rubba. Allt går bara runt runt runt.