Tidsfördriv.

Jag diskuterade med en kollega för ett tag sedan hur man tänker sig tiden. Hon hade, i mitt tycke, en fiffig visualisering av tiden som en motsolsgående spiral där varje tidpunkt på året lade sig på precis på samma punkt som tidigare år, men med en förskjuting i longitud.

Själv ser jag nog året i två delar, före sommaren och före jul, terminer helt enkelt. Sommaren existerar inte på den vanliga tidslinjen, utan finns där som extratid, eller snarare en tid där tiden liksom står stilla om man nu kan säga så.

Nu när jag inte längre går i skolan och livet inte är uppdelat i terminer på samma sätt ställs min mentala bild av året lite på ända. Sommaren, "extratiden", krymper och "terminerna" förlängs och således förlängs året. Jag kan inte säga att jag ser åren som en spiral, en linje eller en cirkel som går medsols eller motsols. Möjligen kan man säga att jag ser tiden, åren som går, som ett måttband där man nyper vid jämna metrar och släpper efter, i all evinnerlighet. Min känsla är oftast att terminerna är transportsträckor, tunnlar där man inte kan ta sig annat än framåt. Men, vid julen och sommaren ser man himlen en liten stund.