Stiltje. Är vad det är i min inspiration. Det är väl därför jag aldrig skriver. Men utanför är det allt annat än just det. Vinden viner och regnat smattrar mot rutorna. Kanske blåser mitt hus bort i natt. Kanske inte. Nog inte.
Jag är nog i en svacka tror jag. Det känns så där trist. Som om jag ska börja gråta. När som helst. Om jag lutar mig framåt rinner det över. Gråten. Så vädret passar ju rätt bra. Regn och blåst och kallt.
Jag träffade bebisar i helgen. Mina kompisars bebisar. Så fina och fanstastiska. Perfekta. Och vad duktiga mammor de är, mina kompisar. De bara kan. Helt otroligt.
Och blåsten fortsätter att blåsa och regnet regnar som regn regnar. Nu ska jag se på Gossip Girl. Det kräver ingenting. Snart får man sätta upp adventsstjärnorna i alla fall. Det blir bra.
1 comment:
Jag vet hur det känns! Jag tror solen är en av de stora bovarna. Man skulle åka till andra halvklotet ett tag.
Post a Comment