Att vara som alla andra

Min fina börs som jag köpte second hand, den ligger på min fina blommiga second hand-soffa

Jag tror egentligen att jag är rätt trendkänslig. Det betyder inte att jag alltid har det senaste eller att jag alltid vet vad som är inne hela tiden. Vad det däremot betyder, är att jag är mainstream. Jag är mainstream. På gott och ont. Det är inte särskilt positivt att kallas mainstream, det är emellertid positivt att vara mainstream eftersom det är så de flesta vill vara. Trots att de flesta inte vill vara mainstream och således är just mainstream. Och det är ju detta som är paradoxalt. För just nu är det himlarns inne att vara udda. Unik och speciell. Man ska vara kreativ och sy sina egna kläder och handla second hand så man inte god forbid skulle träffa på nån som köpt samma linne på bloody H&M, typ, nytt! Vintage H&M däremot is A OK. Vintage anything är OK. Och så ska man gärna ha ett favoritdecennium som man helst tradera-/erikshjälpen-/kupan-fyndar ett vintageplagg från. Hett just nu är ju såklart 40-tal och så lite 50-tal. Och OMG för vem vill inte ha en stringhylla. Sen ska man ju såklart ha ett porslinsrådjur (eller flera) en lätt transparent klänning med tyll och/eller spets som hänger på väggen som dekoration. Ett myller av prylar ska man också ha hemma, med ljusstakar och Tove Jansson-koppar och Stig Lindbergporslin och blommönster och smycken och plåtburkar. Helst second hand. En folkabuss gör inget heller om du kan fixa fram en. Och pelargoner my friend, is the shit.

Nu ska ni inte tro att jag är något annorlunda i allt det här. Jag trånar efter att få vara udda och speciell. Jag älskar vackra spetsar, prickigt och blommigt och mycket prylar har jag ju alltid haft så det är ju bara att go with the flow. Men jag har ingen stringhylla... ännu. Och inget rådjur. Dammit.

Som sagt jag är mainstream och jag vill ju ha allt det där som alla andra har. Alla vill ha samma typ av annorlunda saker. Jag är förstås inte ens ensam om att blogga om det här. Allas vår underbara älskling Clara har skrivit på sitt sätt. om samma sak. Och visst läser alla Claras blogg. Oj herre min Je, jag älskar hennes blogg. Hennes farmors hus är nog det vackraste jag sett. Och jag bara älskar alltihopa. Men, den starkaste stjärnan på bloghimlen måste nog ändå vara Cherry Blossom Girl. Och vi älskar att härma henne. För mon dieu vad underbart franskt. Jag tror jag sätter mig i ett träd och tar mig en macaron.

Jag tror att den här vintage-mode grejen till viss del beror på finanskrisen. Ja, jag var tvungen att nämna den. Sen är det ju det här med växthuseffekten och annat allmänt elände i världen. Det känns ju lite bättre om vi handlar billigt och tänker på miljön. Gulligt och puttinuttigt är också najs när vi vill motreagera mot allt elakt och dumt som kommer mot oss. Jag tror dock inte att alla modebloggare medvetet shoppar second hand för att spara pengar inför stundande storkonkurs utan vi gör det helt enkelt för att det är inne och det är rätt i tiden. Såna här sociologiska och psykologiska effekter borde man kunna använda sig av i lite större utsträckning för att verkligen åstadkomma en förändring. Man underskattar verkligen hur ytliga människor är hur gärna folk vill vara som alla andra.

Jag gillar att vara mainstream och gillar inte så himla mycket att vara udda. Jag har lite svårt för att bli uppmärksammad, men jag älskar sånt som är lite annorlunda. Och gud vad jag älskar prickigt. Och spets. och blommor. och knasiga örhängen. Så därför är det ju bra för mig att nu när alla har gått och blitt udda så kan jag helt utan problem gå och vara mainstream-udda och inte sticka ut alls. Jäj! Det känns bra. Men jag kommer aldrig nånsin ever in my whole life köpa underkläder second hand. Det är lite för udda för min smak.