det som var, det var, det som är, det är, och det som blir, det kan bli annorlunda

Det blev inte som jag ville. Egentligen vet jag inte vad jag vill. Men jag vet mycket jag inte vill. Det går ju inte att älta sig fram till det heller. Ibland känns det som om jag är nästan där, som om jag börjar skönja ett mål, känna mig rätt, hittat rätt väg. Men sen vaknar jag nästa morgon och så känns allt fel och jag vill bara backa. Som om jag inte utgår från början. Men hur tar man sig tillbaka till början? Jag har ju redan gjort val som inte går att förändra. Jag kan ju bara börja där jag är men ändå blir det bara fel. Hur satsar man på en sak och väljer bort en annan. Hur vet man att man väljer rätt? Det vet man ju inte. Hur lär man sig acceptera att man kanske gör ett felaktigt val som inte går att reparera? Hur lär man sig satsa? Hur lär man sig välja? Hur lär man sig acceptera vägen man valt? Hur väljer man på nytt?

Kan alla finna en väg som känns rätt? Eller är det så att vissa inte KAN känna sig tillfreds så länge de väljer bort något? Ingen kan ju göra allt?

Det finns stunder av insikt. Glimtar som inte går att fånga eller formulera. De försvinner lika fort som de kommer. Som drömmar blir tvådimensionella när man berättar dem.