Men visst om jag jämför mig själv idag med mig själv för 15-20 år sedan så finns det förstås stora skillnader. Men ändå är jag precis densamma.
Jag minns att jag var mörkrädd när jag var liten. Jätterädd för läskiga filmer och berättelser. Jag vet att jag tyckte det kändes skönt att tänka att "när jag är vuxen, då kommer jag inte vara rädd för spöken och sånt längre". Men det blev visst inte så. Jag är fortfarande minst lika mörkrädd. Men på ett lite annorlunda sätt. Jag kan liksom hantera det för det mesta nu, det kunde jag inte då. Och jag tror det är så med allting. När man är liten är allting bara. Man har sina rädslor och man har sina saker man tycker om. Sedan lever man med det. Man lär sig hantera sina egenskaper. Förhoppningsvis. Ingenting i ens personlighet försvinner, man bara lär sig mer om det och på så sätt kan man ibland påverka olika delar av sig själv. Det är väl det som kallas utveckling.
Jag vet inte alls vad jag vill ha sagt, men jag bara tänker och tänker och ibland måste jag dumpa lite här. Man trodde liksom att den där ångesten, som kom i tonåren, när man började inse att man själv hade ansvar för sitt liv och sitt öde, den blir ju inte mindre precis, men kanske om man vänjer sig vid att den är där och hur den funkar så kan man påverka den. Jag hoppas det.
No comments:
Post a Comment