Drömexplosionen

Den senaste tiden har jag varit ofantligt trött på morgnarna. Jag bara alldeles med nöd och näppe förmå mig att gå upp och ta mig till jobbet. Det handlar inte om att jag tycker det är jobbigt att komma till jobbet, eller nåt sånt, även om man såklart gärna hade haft lite ledigt, utan det är bara så fruktansvärt motigt att gå upp istället för att bara vända sig om och sova vidare. Tyvärr har det också blivit så att jag tagit mig till jobbet lite senare några dagar i sträck, med följden att jag får sitta kvar längre på kvällen såklart. Inte så kul.

Men hur som helst. Så ligger man där och sover och klockradion går igång (senaste veckorna har jag faktiskt inte ens vaknat av den) och man börjar komma lite till medvetande. Efter en liten stund börjar mobilens alarmtrudelutt ljuda och man kan inte låtsas längre och man kvicknar ofrivilligt till lite. Fy vad jag hatar morgnar. Så vad gör man? Jo, man snoozar. En, två, tre, kanske fyra ggr. Vilket såklart innebär att man kunde fått åtminstone en halvtimmes längre mer kvalitativ sömn om man inte ställt den nedrans klockan så jäkla tidigt. Men, optimismen kvällen innan går inte att förneka. Så en ryckig halvtimme senare än man borde går man alltså upp. Stressar järnet och hinner ändå inte med bussen.

Så ser mina morgnar ut. Men det var egentligen inte hit jag ville komma. Utan hit:

Ibland i de där snoozningarna hinner man ju drömma. Ibland kommer man ihåg drömmen en liten stund. Ibland inte. Men, påfallande ofta känns det som att drömmen varat längre än man sovit, alternativt, det känns som om man sovit en lång stund trots att man vet att det bara handlar om några få minuter. Jag hade inte frågat mig riktigt hur det kunde komma sig förrän jag var på en föreläsning för några år sedan. För som vanligt när det finns något som man inte känner till så har någon redan undrat över detta och försökt ta reda på ett svar. Intet nytt under solen.

Vad var då förklaringen? Jo, denne föreläsare drog en förklaring (som han förvisso sedan förkastade, av okänd anledning) som gick ut på att tankar och drömmar inte existerar i tid och rum så som händelser gör, det tar exempelvis inte lika lång tid att tänka på vad som hände under gårdagen som det tog att uppleva gårdagen. Det fanns alltså en teori om att tankar och drömmar liksom på given signal kunde veckla ut sig och uppfattas av oss som om vi tänkt eller drömt under längre tid än vi faktiskt gjort. Han gav ett exempel på detta, vilket jag tänkte delge här så som jag minns det:

En man låg och sov i sin säng. Han vaknar plötsligt av att någonting ramlar ner över hans hals, låt oss säga ett kvastskaft. Han berättar strax därpå att han haft en lång och detaljerad dröm om franska revolutionen där olika händelser slutligen ledde fram till hans egen avrättning med giljotin.

Således bör drömmen ha uppstått i samma stund som kvastskaftet landade på mannens hals och väckte honom. En drömexplosion kanske man kan säga. Är inte det intressant?! Drömmen expanderade momentant men uppfattades som att ha pågått lika länge som det skulle ta att uppleva de händelser som drömmen innefattade. Jag tycker det är oerhört intressant.